När det är som hetast på dagen “flyr” vi gärna in under vår underbara och stoooora markis på altanen. Där dåsar jag en stund medan måsarna skränar eller så njuter jag av en bok medan Simon plaskar i poolen, vattnar mina blommor eller också läser en liten stund i sina böcker.
Idag avverkade vi en hel trave där nog ”Vem blöder” just nu är den stora favoriten. Tänk att det är så fascinerade med blod och plåster.
Trots svalkan under markisen så känns ändå strupen som en öken efter ett tag och då är det lite som slår att få sätta tänderna i en saftig vattenmelon. Jag vet faktiskt inte vem av mig och Simon som gillar vattenmelon mest men idag har vi nog satt i oss 3 kg melon alldeles på egen hand. Eller som Simon skulle ha uttryckt sig ”mmmm dott flat belon!”.
Simon pratar faktiskt ganska rent och det är få som inte förstår vad han säger. Det finns dock ett par ord som han totalt verkar ha fått om bakfoten varav vatten (flat) är ett av dom. Ett annat är flippo (flygplan) och kanske det sötaste av de alla är när han laddar för att säga sitt efternamn och det klart och tydligt blir ett wik följt av en liten paus och sen ett glatt ”slippo” (ström). Lilla gosegubben!
När jag framåt kvällen kom in i köket så möttes jag en en liten stol vid diskbänken och ett stort bitmärke i den fjärdedels melon som vi hade kvar. Undrar just vilken liten råtta som varit framme och tagit sig en mumsbit? 
Skyddad: Kalastider
Publicerade juni 30, 2009 dagarna , foto , simon Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna
Tänk vad livet är gött ibland!
Idag hoppade Simon och jag på ”stooola” båten M/S Ran med destination Grundsund. Ni vet, det där lilla samhället där tv-serien Saltön är inspelad och där man förövrigt just nu håller på att spela in en tredje säsong baserade på Viveca Lärns böcker.
Från Lysekil är det ca 30 minuter båtledes till Grundsund vilket var en alldeles lagom tur för en liten kille och hans mamma. Simon studsade sin vana trogen upp och ner och tjöt ”loooooligt mamma”! Det är något alldeles speciellt att kunna göra något som gör ens barn så glad.
Väl där strosade vi runt och insöp den otroligt pittoreska atmosfären. Vitmålade hus med snickarglädje som ligger huller och buller, dignande klängrosor och ståtliga fingerborgsblommor, kullersten, sneda och vindpinade fiskebodar, måsskrän, båtar som puttrar förbi i sakta mak blandat med dofter av jasmin och salt hav. Svensk västkustidyll när den är som allra, allra, allra bäst.
På Smultron&Tång vilade vi våra varma fötter och njöt av ännu en av de där mest svenska av smaker, jordgubbar med vaniljglass.
Sen bar det av hemåt igen med en nöjd liten kille, hjärtat fyllt till bredden med kärlek och lycka och ytterligare ett fint minne att plocka fram när sommaren är förbi och novemberblåsten viner som kallast.
Skyddad: Stranden
Publicerade juni 23, 2009 dagarna , semester , simon Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna
I Lysekil har vi sedan många år tillbaka ett litet turisttåg som tuffar runt i staden sommartid. Simon har länge tittat längtansfullt efter det lilla blåvita tuff-tuff-tåget, lagt huvudet på sned och frågat hoppfullt -Simon okkå åka?
Alltid har svaret från min sida varit ett typiskt stressat mammasvar - En annan dag (som jag kommer ihåg att jag hatade de där orden när jag själv var liten).
Men eftersom jag nu har tid så gjorde vi idag slag i saken och turistade lite i vår egen stad. Vi fikade först på konditori och sen åkte vi med city-tuffen.
Simon tjöt av glädje och studsade upp och ner i sätet i en hel timmes tid och ropade till alla som vi passerade “Simon åka tåg. Loooligt åka tåg”. Jag satt mest och log fånigt med en liten glädjetår i ögonvrån för att vi har en sån fin och lycklig liten kille.
Det börjar sakta men säkert sjunka in nu när vardagen tagit över för de flesta andra. Jag är LEDIG!!
Det riktigt spritter i kroppen och i magen finns en härlig känsla av förväntan för dagen och sommaren är min och lillskrutts att göra med som vi behagar.
Helt plöstligt känns det som jag har oceaner av tid. Tid att stanna till och njuta av pionerna i all sin prakt. Tid att läsa tidningen i lugn och ro. Tid att känna och tänka efter. Tid att titta på myrorna som Simon tycker är så intressanta. Tid att lyssna ordentligt. Tid att andas. Tid att bara vara. Tid att göra ALLT det där som jag satt upp på den mentala “sen-listan”.
Tid är en verklig SKATT!
…eller slicka STOOOOR skål. “Namnam” tyckte lillskrutt!
Igår blev det blev en midsommarafton i lilla skalan till skillnad mot de senaste årens ganska stora ståhej. Det kändes alldeles lagom och skönt. Vi hade tur och hade mest soligt väder men det blåste ganska snålt vid kusten.
Efter den där traditionsenliga sillunchen som aldrig smakar så bra som precis just på midsommarafton så stundade femkamp. Förra året hade ansvariga för underhållningen totat ihop en femkamp med ganska ”vanliga” grenar såsom hoppa säck, potatis-på-sked-stafett och potatisfotboll. I år hade samma gäng faktiskt bemödat sig med att sätta ihop fem nya och för mig tidigare obeprövade grenar. Kul!
Först fick alla i laget varsitt kinderägg som man skulle äta upp och sen skulle alla i laget sätta ihop sin leksak. Jag fick ett otacksamt pussel(!) men som tur var fick det andra laget det också.
Andra grenen bestod i att bygga en pilbåge och pilar och skjuta på ett måltavla.
Tredje grenen bestod i att bygga en så snarlik modell som möjligt i modellera av en anvisad person i sällskapet. Och tro mig men just den här modellen blev faktiskt ganska lik
Fjärde grenen som kanske iofs bara passar på västkusten var att så fort som möjligt fiska upp en krabba. Simons favorit!
Femte och den avslutade grenen var strutfotboll. Jösses amalia så svårt det var att spela när man hade ett begränsat synfält! Både de som spelade och de som stod vid sidan om skrattade så att de nästan vek sig dubbla. Simon var inte med och spelade men ville ändå ha en strut som alla vi andra hade.
Midsommardagen har hitintills varit en skön och lat dag som inleddes med sovmorgon och nybakade frallor. Framåt eftwermiddagen ska vi dock bege oss neråt stan för att kolla in den årliga crusingen med “jaggajbilar” som Simon skulle ha uttryckt det.
Skyddad: Ett slut
Publicerade juni 18, 2009 dagarna , semester Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna
Dagens absolut gladaste lilla kille heter Simon.
Dels så tyckte han att han var så ”nygg” i sin midsommarkrans som de gjorde på dagis att han ville ha den på sig hela dagen. Lilla gosegrisen!
När han sen fick ett par nya gummistövlar med sommarkorta skaft som mamman hans fyndat på Vincent Shoe Store’s sommarrea ja, då fick han tokspel av glädje och vill inte ta dem av sig. Det är inget annat än bedårande att se någon bli så lycklig av ett par stövlar i gummi.
Igår hade Simon sån tur att inte mindre än fyra tjejer förbarmade sig över honom en liten stund så att han fick hänga med och hoppa på grannbarnens stora studsmatta.
Som de tumlade runt och skrattade. Nu var jag inte på dåligt humör men om jag nu hade varit det så hade det varit stört omöjligt att forsätta sura när man tittade på de små liven som hoppade runt.
Simon försökte även få upp mig på studsmatten och konstaterade mycket förnuftigt att “bäsis osså hoppa” men vi avstod. Söt och omtänksam är han iallafall den blivande storbrodern.
Nu hade jag egentligen “fel” objektiv på men några kort i farten blev det iallafall. Och inte går det att missta sig på glädjen.
Det bidde trädgårdsarbete igår. I solen tillsammans med världens sötaste lilla assistent.
Tänk att det kan vara så roligt att få hjälpa till. Jag rensar ogräs och Simon är inte mer än ett par steg bakom, säger lite frågande ”städa?” och plockar upp ogräset och lägger i sin fina gröna skottkärra. När han sen konstaterar att det är ”mycket städa” i skottkärran, ja då är det dags att gå till komposten och tömma.
Om jag inte är tillräcklig snabb på att rensa så sysselsätter sig lillskrutt med att “däva” i sandlådan eller lyfta på stenar för att till sin förtjusning kanske hitta en myra, en gråsugga eller kanske allra bäst en ”maks” (mask).
När de är ute i skogen med dagis ligger Simon platt på mage för att kolla in alla småkryp. Är det månne pappas biologgener som gör sig gällande?
Skottkärran i plåt är från Biltema till det mycket bra priset av 129 kr. Simons övriga ”gardenset” är också från Biltema och innehöll förutom förkläde, handskar, söt röd vattenkanna i plåt också plåtspade och kratta med träskaft. Pris 159 kr.
Skyddad: Premiärdopp
Publicerade juni 14, 2009 dagarna , semester , simon Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna
Från att inte ha varit speciellt intresserad av nallar eller gosedjur alls så bestämde sig Simon en dag i höstas att just Nalle skulle följa med överallt.
Ni som har barn som har ett gosedjur som ska följa med precis överallt och lite till vet säkert att de små favoriterna, hur gosiga de än må vara, snart börjar lukta ganska sunkigt. Men när ska man hinna tvätta de små liven när de hela tiden befinner sig på max en armlängds avstånd från ägaren/ägarinnan?
En dag när jag nästan kväljdes av odörerna från Nalle så tog jag tjuren vid hornen och föreslog Simon att Nalle skulle bada. Till min förvåning var han mer än med på noterna och vips fick Nalle sig ett välbehövligt skumbad.
Lite skeptisk blev nog Simon när jag sen hängde upp Nalle på tork ute på klädstrecket. Men slutet gott allting gott för nu erbjuder Simon alla som vill att lukta på Nalle samtidigt som han säger “ahhh Nalle lutta dott”!
Kommer ni ihåg skeppskatten från i vintras?
Hon finns minsann kvar och möter upp oss varje gång vi är nere i hamnen. Det är svårt att avgöra om det är Simon eller katten som blir gladast när de träffas.
Just den här gången var Simon väldigt intresserad av kattens tassar och försökte tala om för mig att katten minsann hade spikar i foten. Sen ropade han också bekymmrat “Atta kisse mylol. Många mylol (myror)” Lilla sötnosen!
Häromdagen försökte han också övertala oss om att “bebis tatt Simon ha” och nog är tanken på att skaffa en liten kattunge lockade. Vem vet, kanske är det inte Simons syskon som blir nästa medlem i familjen utan en liten pipig och ullig sak istället… Jag vet iallafall att pappan i familjen skulle bli minst lika glad som lilleman.
Galet är nog ordet som bäst beskriver hur mitt liv har sett ut på sistone.
Nog för att jag är en tjej som gillar många järn i elden men när man nästan kommer på sig själv med att glömma bort att andas då vet man att det är lite för mycket på gång samtidigt. Och tro mig, alltför många är de gånger som jag den senaste tiden kippat efter andan och strukit bort tårar av trötthet ur ögonvrån.
Som ni säkert har märkt så har bloggen haft väldigt lite prio på sistone. Tyvärr, skulle jag vilja säga för bloggen är ju det allra bästa sättet för mig att minnas alla de där guldkornen som utgör vårt liv. Därför har jag, trots att det forsätter storma runt omkring mig, bestämt mig för att ta mig tid till att blogga lite om allt det där roliga och det vardagliga som faktiskt också inträffat mitt uppe i all stress.
Så håll till godo med några glimtar ur det som kallas livet.
När jag var både sambolös och barnlös förra helgen så fick jag plötsligt ett infall att ta tag i det där renoveringsprojektet som jag både längtat så efter men också fruktat lite. Nämligen trappmålning.
Länge har jag funderat fram och tillbaka på hur jag skulle göra med den stora fula kolossen till trapp som sög så mycket ljus. Måla hela trappan eller bara delar? Eller strunta i att måla och lägga nya ”steps”? Vilken färg den skulle vara om jag målade etc etc? Måste man slipa den trären eller räcker det att rugga ytan? Skulle det gå att måla allt ”på plats” eller skulle jag montera ner de delar som gick att montera ner?
Ja, frågorna var många och efter många om och men och goda råd från min morbror så kom jag ändå fram till att det nog skulle bli ganska så bra om jag målade allt utan själva trappstegen.
Anledningen till att jag valde att inte måla dessa var att gåytan i en trapp alltid blir väldigt sliten och jag var ytterst tveksam till att färgen kommer att hålla ihop snyggt där. I framtiden när renoveringsandan fallit på igen så kommer jag nog att lägga ett sk stepkit på trappstegen.
Jag ska inte sticka under stol med att det var ett riktigt hästjobb och när jag efter fem timmars målning inpå den första strykningen av tre tappade färgburken från ovanvåningen och ner höll jag ärligt på att börja gråta. Men när jag väl hade börjat så fanns det ju ingen återvändo.
Jag är glad att jag härdade ut för jösses vilket lyft det blev!!! Jag hajar nästan till varje gång som jag kommer in i huset eller passerar trappan.
För dig som är intresserad av mer detaljer exakt hur jag gjorde och vilken färg jag använde finns det en utförligare detaljer längst ner i detta inlägg.
Före:
Efter:
Först ruggade jag upp hela ytan med sandpapper (grovlek 180). Efter en tvätt så tejpade jag alla trappsteg.
Sen gick jag över alla kvistar i trappan med schellack (kvistlack). Jag blev tipsad om schellack på sprayburk och den var väldigt lätt att jobba med. Efter detta målade jag hela trappen med Nordsjöfärgs häftgrund (vattenbaserad). När den torkat testade jag försiktigt att skrapa med nageln på färgen för att se om den fäste och det gjorde den.
Efter häftgrunden strök jag trappan med pensel två ggr med Nordsjöfärgs Blankett också den vattenbaserad. Färgerna luktade inte nämnvärt och var lätta att jobba med. De hade bra utrinningsförmåga.
Om du också ska ska måla din trapp så råder jag dig till att var noga med tejpning och med att ha en bra pensel (inget billigt skit!). Lycka till!
